DOMAINE STÉPHANE OGIER

RHÔNE, FRANKRIKE
6 flaskor, 2050 KR – OBS! LEVERANS I APRIL

Personer: Stéphane Ogier
F
irma: Domaine Stéphane Ogier
O
rt: Ampuis
Appellation: AOC Côte-Rôtie, Condrieu, Côtes du Rhône
Storlek: 11 ha i Côte-rôtie och sedan producerar men totalt 300 000 buteljer over all.

Familjen Ogier har bott i Ampuis i Norra Rhône i sju generationer. I slutet på 80-talet började de göra vin under egen etikett. Fram till dess hade de sålt hela sin skörd till stora negocianter i området.

Stéphane Ogier studerade vin i Beaune (tillsammans med bland andra Pierre-Yves Colin-Morey) efter sin examen blev han år 1997 involverad i familjeföretaget. Under några år jobbade han tillsammans med sin far Michel och under 2003 tog han helt över ansvaret för vinmakningen. Stéphane har mark i Côte-rôtie, Condrieu och Vienne, men även en del i södra Rhône, där bland annat frukten till vinet Côtes-du-Rhône ”Les Temps est Venu” kommer ifrån.

Min ingång har mycket att göra med vinet La Rosine. Min generations sommelier lärde oss att fly viner som var gjorda för en amerikansk marknad tidigt. Det är svårt att prata om någon i Ampuis och inte nämna Guigal. Deras mest påkostade La-La-La viner var de som gjorde att farsgubben började vinifiera själv. I ärlighetens namn borde jag om jag varit dogmatisk haft en avok inställning till Stéphanes viner också. De är mycket täta, kvalitativa och ser ibland lite ny ek. Så för en tidstrogen sommelier borde de vara nog så nära själlös pest. MEN Stéphanes La Rosine fyller alla boxar för ett “måste-köpa-nu” och “köpa-mycket”-vin. Det är ett vin som är drickbart tidigt trots att den är Syrah från nästan Côte-Rôtie. Viogner i Syrah är något av ett mindfuck. Tät, djup blå frukt men ändå läskande och drickvänligt. För mig blir det nästan klunkvin i en region som brukar vara nog så gnagig och inte så kul de första 15 åren efter buteljering.

Det jag vill ha sagt är att kvalitet är tidlöst och jag fick helt enkelt kapitulera för drickbarheten i dessa silkiga högpresterande skräddarsydda proffs-pjäser. For the record så petar jag i mig en och annan panna helklustergnagig Syrah ibland också, men då kanske inte just efter release.

Gustav Hyllienmark

La Rosine 2021

Collines Rhodaniennes IGP
3 flaskor á 329 kr

Single vinyard som är bland det vassaste som finns i sin stil från norr. Det är få viner från denna region som man vill dricka direkt efter release, men detta är ett undantag. Det finns definitivt en förnimmelse av Côte-Rôtie i vinet men strukturen och aromatiken är flörtig och avslöjande redan från start. Tre eller två ynka procent Viognier, det är hela grejen samt en vinifikation som tillåter kavitet i Stéphans rigorösa vingårdsarbete att komma fram. Vita druvor i rött vin är en historisk nödvändighet i och med att Syrah är mycket reduktivt som druva och gärna blir fissig och tvär. Pyttsa i lite av den oxidativa Viogner så är problemet löst. Nu vet vi att reduktion / oxidation på organisk kemi nivå går att lösa med tekniska metoder. Men i detta fall löser man det alltså med den traditionsenliga “lite vitt i rött”-metoden, och ut kommer en gastronomisk högrelevant blommig, pepprig och silkeslen blåbärsjuice.

På nosen: Mer mörk och djup och mindre toffee-fet och blommig än föregående år. Förföriskt pepprig och lila frukt som är mer åt cassis än blåbär.
I munhålan: Djup intensiv och Stéphanes och hans vingårdstolkning trogen. intensiv mörkfrukt dunder eleganta tanniner, det är mycket men väldigt lent och mineralfriskt. Ett rätt avancerat vin som man vill dricka fort.
Tillfälle: Tillhör en kategori vin jag gärna dricker ensam. Eller som andra flaska på en middag. Elegans är ett abstrakt begrepp som lyser upp och blir begripligt även för oerfarna vindrickare om man kontrasterar med något rustikare, t.ex. en CdR.
Drickfönster: Drick nu eller om 5 år.
Servering:
Man vill dricka det lite svalt, mår bra direkt ur flarran men ännu bättre med en kort ända i karaff.
Vingårdar: En sluttning vid Tupin-Semons på den nordvästra gränsen till Côte-rôtie appellation 5 ha stor.
Druvor: 98% Syrah, 2% Viognier.
Vitikultur: Eko utan något certifikat och handskördat.
Vinifiering: 80 % avstjälkat och jäst av egen kraft i tank. Macererat i 18-24 dagar innan press och sedan 12 månader på 228l fat varav inga är nya. 

Le Temps est Venu 2021

Côtes-du-Rhône AOC, 2 flaskor á 209 kr

Även om Stéphane är en nord-Rhonesk figur och har så varit i generationer så behärskar han att vinifera Grenache också. Detta är en cuvée som han försöker hålla i lager hela året då samtliga Côte-Rôtier är strikt allokerade.

På nosen:
Komplett, ungfruktigt, röda lingon med sitt eget ris. Örtig och köttig.
I munhålan: Frisk och knaprig, på det hela ett komplett och rätt syradrivet för att vara Rhone.
Tillfälle: Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag när man lagar mat.
Drickfönster: Nu och 5 år.
Servering: Husan. Lingon och stekfläsk med raggmunk. Eller långkoket eller fulsalami.
Vingårdar: Syrah från norr grenache från södern.
Druvor: 80% Syrah, 20% Grenache
Vitikultur: N
är man talar med Stéphane är han sund och resonabel, firman äger en häst som plöjer vissa delar men det skall tilläggas att han står utanför Biodynamik och Ekologiska certifieringar. Allt skördas för hand och inga pesticider används.
Vinifikation: Jäst på tank av egen kraft.

Mon village Côte rôtie 2021

Côte Rôtie AOC, 1 flaska á 645 kr

Detta är Stephanes kommun Côte Rôtie, d.v.s. det är en blend mellan alla hans parceller. Från lite yngre stockar (5 till 30 åriga) och små slattar. Han gör typ sju olika Lieu dit-viner. Om man är väldigt bekant med Rôtie sluttningen låter han hälsa att det är frukt från både Côte Brune och Blonde: Närmare bestämt Coteaux de Bassenon, Le Goutay, L’Arselie, Besset, Gerine, Bourrier, Montlis, Verenay, La Viallière och Baleyat.

På nosen: Fullt komplett, intressant redan idag. Saknas verkligen inte lager. blodig, minerali, lite rosmarin, grön och lätt mineral rökig (Obs.. ej reduktion).
I munhålan: Mjukare och mer inställsam än tidigare år. Djup så att man inte ser botten. Lika lyxigt sammetslen men intensiv. Mörkt fruktig men klarnar upp mot rödfrukt. D.v.s. inte som det är men det kan gå mot svarta oliver…detta är en frisk mineraldriven modern fruktdriven men återhållsam kulturbärare i Côte-Rôtie som får en att vilja laga mat på riktigt.
Tillfälle: Finmiddag med något vilt eller lamm och tänk för guds skull på aromatiken. Salvia, grönpeppar, en touch bra sichuan? Grönpeppar är mycket underskattat. Nu är det ju från andra sidan av Frankrike men jag blev sugen på dekadent Bordelaisesås när jag provade.
Drickfönster: Drick helst inte nu utan det kommer komma tillfällen i framtiden. Har potential för 10 -15 år minst. Om nu så 30- 60 min i karaffen.
Servering: Lufta 30 min till en timme i karaff.
Vingårdar: Coteaux de Bassenon, Le Goutay, L’Arselie, Besset, Gerine, Bourrier, Montlis, Verenay, La Viallière, Baleyat samtliga på Côte-Rôtie sluttningen som kan vara värd en bildgoogling för att komma i stämning.
Druvor: 7% Syrah, 3% Viognier
Vitikultur: Eko utan något certifikat. Handskördat och skördeuttag på 40 hl/ha.
Vinifikation: 80 % avstjälkat och jäst av egen kraft i tank. Macererat i 18-24 dagar innan press och sedan 12 månader på 228l fat varav inga är nya.

Kundvagn