Personer: Pascal och hans fru Laure.
Firma: Pascal Doquet
Appelation: Champagne AOC, man gör också lite stilla då under  Coteaux Champenois AOC.
Ort: Vertus, Côtes des Blancs, Champagne.
Storlek: 8-9 hektar, allt i Côtes des Blancs. Bland annat i Vertus, Le Mont Aimé och Le Mesnil-Sur-Oger. Bland namnkunniga lieu-diter bör nämnas Les Chetillons och Champ d’alouette.

Pascal Doquet – den i Svedala rätt okända eko-pionjären i Côte des Blancs och alla Bourgogneälskares favoritdel av Champagne för Chardonnay.  Pascal Doquet har tyvärr inte nått någon vidare namnkunnighet i Sverige. Han är svår att hitta på krogen och endast ett litet antal samlare har hittat till hans viner. Det enda stället som jag med säkerhet vet listar hans viner är Sparrow. I London och New York återfinns han bland annat på 10 Cases och The Modern. 

8ha där allt är 1:er Cru eller Grand Cru samlat i Côte des Blancs.  Bland namnkunniga lägen kan nämnas Chetillions, Champ d’alouette, Le Mont Aime, samt bya vin från Vertus (vineriet ligger i Vertus). 40 år av vinifiering i Côte des Blancs. De 20 första åren för familjedomänen sedan mitten på 00-talet ekologiskt och biodynamiskt under eget namn med tydlig kvalitetsprofil. 

Stilen är för dem som gillar mer koncentrerad och vinös Champagne. Det är redigt, i seriös stil med mycket arbetsamma processer i vingårdarna. Det är generellt hög mognad och koncentration på druvorna han tar in och alltid en vända i fat för basvinerna innan andra fermenteringen.  Generellt viktar han detta mot låga dosager men utan att det behöver bli sådär trendigt anemiskt och reduktivt. Det är snarare bredbent, komplext och påkostat. Vad gäller terroir-tolkning så sticker han ut lite. Han har valt att behålla en plätt gammal low yielding Pinot Noir i södra Côte des Blancs, där man annars bara ser Chardonnay så långt ögat når. 

Min ingång:

Vid ett tillfälle, på väg ut till hans odlingar lite småstressad för att han hade mycket jobb i traktorn kvar den dagen, morsar han på alla och muttrar lite att “mitt problem just nu är att när man lärt ungdomarna biodynamiskt och ekologiskt jordbruk så får de jobb hos de större firmorna. De stannar 1,5 år sedan piper de och så får man börja om”.  När han rankar sina ägor, sätter man lite i halsen då den för mig så namnkunniga Les Chetillions (jag tänker närmast på Robert Moncuit och Pierre Peters tolkningar) bara på andra plats efter hans topp Champ d’alouette, en vingård som han delar med endast ett fåtal andra ägare däribland Krug.

Pascal är en lite egensinnig karaktär, gediget intellektuell men framför allt får han en att känna sig hemma även i Champagne. Han pratar jordbruk, traktorer, odlingsteknik, virussjukdommar och sådant som man känner igen och finner relevant. Visst pratar vi lite vinifiering också men det är verkligen inte det som är Pascals huvudintresse. Det stora intresset är optimal mognad och att parera vädret samt ge plantorna maximal förutsättning för bra druvmaterial. Han är helt enkelt bonde. Vi stötte på en självkörande traktor-robot på vägen och den sporrade sannerligen i honom. Jag har också hört honom oblygt och frankt spekulera i om inte Champagnes framtid kanske kan ligga i mera stilla viner i och med uppvärmningen. 

Gustav Hyllienmark