DOMAINE DU
CLOSEL
LOIRE, FRANKRIKE
6 Flaskor, 1969 KR
– OBS! LEVERANS I JUN
Personer: Evelyne du Pontbriand
Firma: Domaine du Closel
Ort: Savannières
Appellationer: Savennières AOC, Anjou Rouge
Storlek: 13 ha
En rudimentär referenspunkt i ett av samtidens mest eftertraktade (och i Sverige mycket underexponerade) stilen torr Chenin. Domaine du Closel har några av de finaste ägorna i de vingårdarna som utgör Savennières i Loire. Varje gång jag träffat Evelyne de Pontbriand har jag lärt mig något. Ibland om vin ibland om något annat. Man kan inte komma runt faktumet att hon är puraste rävjakts-adel, slottet är gobeläng beprytt och det springer runt hantlangare överallt. Alla som gör Savennières är avundsjuka på hennes ägor. Hon har stora delar av de två mest ryktbara och väl belagda delarna Les Caillardières och Clos du Papillon.
Vanligtvis är inte en snorgammal historia och en kulturarvskåk direkt synonymt med gastronomisk eller vitikulturell relevans, men Evelyne med sin intellektuella spänst har framåtriktat tagit denna domän till att inte bara besitta de bästa vingårdarna utan även producera världsklass-chenin. Min enda invändning slog hon hål på 2017. Då höll jag henne som no.1 men priserna började dra iväg (priset från Domaine det vill säga). När jag ändå var i Loire så bjöd hon in mig och min kära vän till en liten provning. Vi anländer på natten i en dimma av hyrbil, IBIS-motell och många mil och många mässor. Till bords hamnar jag med en dryg frasse inga namn nämnda, men han jobbar fortfarande för LaRVF, Frankrikes största vitikulturmagasin La Revue du Vin de France. Luttrat går vi igenom 15-20 årgångar av hennes chefbuteljering Clos du Papillon. Jag läser om domainen och först tror jag att det är ett tryckfel, men sedan hon konverterat till biodynamisk odling har hon klippt sin produktion med nästan 9/10 delar. I skenet av detta har jag slutat att klaga på att priset gått upp.
Evelyne är lika klar och rak i tonen som hon är precis i språket. Hon var engelsklärare innan någon utan arvingar släppte domänen i hennes knä. Faktum är att det finns historia av kvinnlig successionsordning på domänen. Fråga mig inte hur i ett tvärkonservativt land som Frankrike.
Gustav Hyllienmark
2021 les caillardiÈres
2 flaskor á 435 kr
En liten boss i sitt skrå. Mycket Savennières har problem med att leva upp till sitt fina rykte, men så är det inte med denna. Savennières har av börd lite högre alkohol och inte så mycket att gömma sig bakom. Addera att de senaste 7 åren varit en formidabel kavalkad av katastrofer av olika slag. -17 frös allt. Men framförallt är det fukt, värme, fukt och torka. Inte sällan får man höiga och eldiga viner. Men här är allt på plats. Transparent, aristokratiskt, tidlöst.
På nosen: Aristokratisk finkostym i form av ekram. I mitten något abstrakt gulfukt på en i dagsläget mycket tydligt saltstänkt ogästvänlig klippa.
I munhålan: Gräddig och viskos, ren och klar elektrisk citron, fulblodslängd, komplett och kommer skämma bort vem som helst hur påkostat den än brukar dricka. Allt vad sant vin bör innehålla i form av tydlig karaktär, storvulst och stramhet. Som det stela finrummet som var problematiskt då med rastlösa barnsben men som idag är ett varmt fint minne fullt av klass, värme och värdighet.
Tillfälle: Väljes med omsorg och en liten påa är välkommet innan ovan drickare inmundigar. Förbered dem på initial yppig inställsamhet för att några sekunder senare vändas till styvmoderligt fostrande syra och en bitterhet med samma välgörande effekt som nyporna hos en turkisk massör.
Drickesfönster: Nu och 15 år.
Servering: Karaff ja tack! Lufta väl, drick inte för kallt. När Wedholms fisk, Sjömagget eller rent av Kong Hans Kælder in inspirerat den vid spisen.
Vingårdar: Les Caillardières är en vingård med skiffer och sandjord. Lite brantare och äldre än lillasystern. Upp till 75 åriga stockar.
Druvor: Chenin Blanc
Vitikultur: Biodynamisk
Vinifikation: Handskärdat och jäst av egen kraft, 10 månader i fat och sedan 9 månader på tank.
2021 LA JALOUSIE
2 flaskor á 325 kr
Oekat och okonstlat är bäst. Ett vin som är helt öppet för uniciteten på denna plats. Typexemplet av en Savennières om man ska skola folk. Pyttelite frukt och sedan betoning på kraft i syra och sälta.
På nosen: Solgul bakad citrus och i bakgrunden mineral* och en inte så oangenäm citrontimjan om någon kommer ihåg den doften från sommarlandet. *Mineral i detta fall betyder gipsskivor, ni vet det där lite unket leriga och kemist-kritiga.
I munhålan: Seriös, stor och ståtlig rätt rik gul frukt. (Obs. Jag provar i rumstemperatur) det finns nog med syra och fräschör för vilken temp som hälls mellan 11-18 grader. Man måste gilla cheninbitterheten för att dricka det kallt och ungt. Ålder och värme gör i detta fall vinet mer angenämt. Stämmer på en del mänskliga karaktärer man mött också.
Tillfälle: Drick med någon som varit knivskarp och full av potential men lite kantig. Som nu med ålder och värme blivit rikare och mer komplett utan att ha tappat udden.
Drickfönster: Nu och sex-sju år.
Servering: Luft? Ja tack. Stora kupan? Ja tack. Upp på karaff eller vad som helst. Men framförallt vitt vin som tål luft. Fram med lilla pannan, schalottenlöken, vitlöksklyftan, lilla nypan chilli, stora klunken olivoljan, dyraste blåmusselkonseren, splash av bacon, splash av vispgrädden och fin-linguinin.
Vingårdar: Skiffer, uppe på kullen där det är lite plattare, 15-20 åriga stockar
Druva: Chenin Blanc
Vitikultur: Biodynamiskt
Vinifikation: Handskördat, jäst av egen kraft, 12 månader, fina jästen i tank och exponerat för syre. Vanligtvis är denna buteljering av helmantlad syra. 2018 gick vinet genom malolaktisk jäsning vilket gav det lite mer hull. Oerhört lyckat om du frågar mig. 1,7 gram restsocker (Referens; Coca Cola 113g/liter) och 3,6 gram syra för dom som bryr sig om sådant.
2022 une émotion
2 flaskor á 225 kr
I puritansk anda var jag aldrig intresserad av Cabernet Sauvignon från Loire. Jag tyckte det var enfaldigt med Cabernet, Merlot och Chardonnay som dök upp på de flesta adresser utan förankring i historien. Många regioner planterades med dessa druvor när de nådde peak-hype för att möta marknadens behov. Vid möten med Evelyne brukade jag artigt prova vinet fram till det att hon upplyste mig om att hon haft Cab sedan 1700-talet på ägorna. Hon tog stolthet i att gå emot modet och fortsätta med detta trots att hon säkerligen skulle få bättre utväxling på Chenin. De första årgångarna jag provade var för kanske 10 år sedan. Då var detta ett charmigt, fruktigt rödtjut i carbonic maceration-stil som jag älskade som bersåsaft men som då inte hade någon marknad i Sverige. Sedan dess har halva Södermalm på sig Bojo-kepsar och vet vad Gamay är. Så möjligen är det tid för detta vin nu. Fast då i linje med dem som gillar den Bojo man kan mista för dyr Bourgogne d.v.s. den mer strukturerade stilen.
På nosen: Örtig, frisk sval och mer pepprig än svarvinbärig. Pepprigheten och örtigheten är mer komplex än tidigare årgångar flörtiga disko-skumbananer.
I munhålan: Örtigheten är förebådande något gräsigt och kärvt men landar senare mjukare än nosen vittnade om, Blåbär, lingonfruktig med läskande finkornigt riv som bidrar till stomme. Mer lakritsrhone:ig än den brukar vara. Finishen är bläckig och sådär granitdjup som bra Bojo. Vet inte jordmånen men det är nog inte granit men hade gissat på det blint. Mycket mer seriös än den brukar. En lättviktare man inte skämtar bort.
Tillfälle: Drickes när helst sunt välgörande nattsuddande kräver läskande rödtjut. Rött vin för folk som mest dricker vitt. I och med att det är läskande, klunkigt utan att varken tappa skärpa eller djup.
Drickfönster: Enkelt vin. Men det kan ligga några år om man har plats.
Servering: Blir bättre med luft och i sval temp. 1h i kylen!
Druva: Cabernet sauvignon och Cabernet Franc.
Vitikultur: Biodynamiskt och handskördadat.
Vinifikation: Partiellt jäst med hela kluster för att få fermentation inom bären. Så kalla Carbonic maceration. Inga fat what so ever.