DOMAINE STÉPHANE OGIER

RHÔNE, FRANKRIKE
6 flaskor, 1750 KR

Personer: Stéphane Ogier
F
irma: Domaine Stéphane Ogier
O
rt: Ampuis
Appellation: AOC Côte-Rôtie, Condrieu, Côtes du Rhône
Storlek: 11 ha i Côte-rôtie och sedan producerar men totalt 300 000 buteljer over all.

Familjen Ogier har bott i Ampuis i Norra Rhône i sju generationer. I slutet på 80-talet började de göra vin under egen etikett. Fram till dess hade de sålt hela sin skörd till stora negocianter i området.

Stéphane Ogier studerade vin i Beaune (tillsammans med bland andra Pierre-Yves Colin-Morey) efter sin examen blev han år 1997 involverad i familjeföretaget. Under några år jobbade han tillsammans med sin far Michel och under 2003 tog han helt över ansvaret för vinmakningen. Stéphane har mark i Côte-rôtie, Condrieu och Vienne, men även en del i södra Rhône, där bland annat frukten till vinet Côtes-du-Rhône ”Les Temps est Venu” kommer ifrån.

Min ingång har mycket att göra med vinet La Rosine. Min generations sommelier lärde oss att fly viner som var gjorda för en amerikansk marknad tidigt. Det är svårt att prata om någon i Ampuis och inte nämna Guigal. Deras mest påkostade La-La-La viner var de som gjorde att farsgubben började vinifiera själv. I ärlighetens namn borde jag om jag varit dogmatisk haft en avok inställning till Stéphanes viner också. De är mycket täta, kvalitativa och ser ibland lite ny ek. Så för en tidstrogen sommelier borde de vara nog så nära själlös pest. MEN Stéphanes La Rosine fyller alla boxar för ett “måste-köpa-nu” och “köpa-mycket”-vin. Det är ett vin som är drickbart tidigt trots att den är Syrah från nästan Côte-Rôtie. Viogner i Syrah är något av ett mindfuck. Tät, djup blå frukt men ändå läskande och drickvänligt. För mig blir det nästan klunkvin i en region som brukar vara nog så gnagig och inte så kul de första 15 åren efter buteljering.

Det jag vill ha sagt är att kvalitet är tidlöst och jag fick helt enkelt kapitulera för drickbarheten i dessa silkiga högpresterande skräddarsydda proffs-pjäser. For the record så petar jag i mig en och annan panna helklustergnagig Syrah ibland också, men då kanske inte just efter release.

Gustav Hyllienmark

La Rosine 2020

Collines Rhodaniennes IGP
3 flaskor á 265 Kr

Single vinyard som är bland det vassaste som finns i sin stil från norr. Det är få viner från denna region som man vill dricka direkt efter release, men detta är ett undantag. Det finns definitivt en förnimmelse av Côte-Rôtie i vinet men strukturen och aromatiken är flörtig och avslöjande redan från start. Tre eller två ynka procent Viognier, det är hela grejen samt en vinifikation som tillåter kavitet i Stephans rigorösa vingårdsarbete att komma fram. Vita druvor i rött vin är en historisk nödvändighet i och med att Syrah är mycket reduktivt som druva och gärna blir fissig och tvär. Pyttsa i lite av den oxidativa Viogner så är problemet löst. Nu vet vi att reduktion / oxidation på organisk kemi nivå går att lösa med tekniska metoder. Men i detta fall löser man det alltså med den traditionsenliga “lite vitt i rött”-metoden, och ut kommer en gastronomisk högrelevant blommig, pepprig och silkeslen blåbärsjuice.

På nosen: Allt man vill ha! vitblommighet och vitepprighet mot en tung mörkblå/violett sammetsridå. tänk nu att det är Viogner i det är från detta vitblommigheten på snoken kommer ifrån och så det finns det även lite aprikos.
I munhålan: Här finns det också Viognier och det som Viognier tillför är lite toffee och en lite krämigare munkänsla. Det är i allafall vad jag föreställer mig.
Tillfälle: Tillhör en kategori vin jag gärna dricker ensam. Den har en magisk doft och är ändå rätt tät gör att man naturligt sitter och sniffkontemplerar och därmed infinner sig i rätt ensam-drickar-tempo.
Drickfönster: Drick nu eller om 5 år.
Servering: Man vill dricka det lite svalt och i ett rum utan öppen spis.
Vingårdar: En sluttning vid Tupin-Semons på den nordvästra gränsen till Côte-rôtie appellation 5 ha stor.
Druva: 98% Syrah, 2% Viognier
Vitikultur: Handskördat, och eko utan något certifikat.
Vinifikation: 80 % avstjälkat och jäst av egen kraft i tank. Macererat i 18-24 dagar innan press och sedan 12 månader på 228l fat varav inga är nya.

Le Temps est Venu 2021

Côtes-du-Rhône AOC, 2 flaskor á 178 kr

Även om Stéphane är en nord-Rhonesk figur och har så varit i generationer så behärskar han att vinifera Grenache också. Detta är en cuvée som han försöker hålla i lager hela året då samtliga Côte-Rôtier är strikt allokerade.

På nosen:
Skogsbär med lite lätt charkig fond.
I munhålan: Ren frukt som bjuder ut sig ordentligt utan att tappa grace.
Tillfälle: Ett habilt husmansvin som man lätt hittar tillfälle till.
Drickfönster: Drick nu eller om 3 år.
Servering: Det skadar inte att lufta det lite.
Vingårdar: Frukten hämtas från vingårdar på 30-50 åriga stockar i Violes (samma region som Clos de Caveau)
Druva: 60% Grenache 40% Syrah.
Vitikultur: Eko utan något certifikat. Handskördat och skördeuttag på 40 hl/ha.
Vinifikation: Stephane vill inte sätta sitt namn på något halvdant så all frukt även för denna bascuvée åker upp på selektionsbordet innan det åker ner i tank och jäser av egen kraft. Helkluserjäst, d.v.s. att det jäses med stjälkarna och lagras tio månader på cementtank innan buteljering.

Mon village Côte rôtie

Côte Rôtie AOC, 1 flaska á 599 kr

Detta är Stephanes kommun Côte Rôtie, d.v.s. det är en blend mellan alla hans parceller. Från lite yngre stockar (5 till 30 åriga) och små slattar. Han gör typ sju olika Lieu dit-viner. om man är väldigt bekant med Rôtie sluttningen låter han hälsa att det är frukt från både Côte Brune och Blonde: Närmare bestämt Coteaux de Bassenon, Le Goutay, L’Arselie, Besset, Gerine, Bourrier, Montlis, Verenay, La Viallière och Baleyat.

På nosen: En hylla upp. Rent och snyggt utan tendenser till övermognad (Syrah kan lätt bli ulvigt och pälsigt) men här är det ren peppar med en rätt tydlig rökighet.
I munhålan: Hårdare och mer utmanade vad gäller att det torkar ut käften. Men vad vinner man? Jo denna så ständigt nämnda men svår-inringade förnimmelsen av mineral.
Drickfönster: Drick helst inte nu utan det kommer komma tillfällen i framtiden. Har potential för 10 -15 år minst. 
Tillfälle: Finmiddag med något vilt och tänk för guds skull på aromatiken. Salvia, grönpeppar, en touch bra sichuan? grönpeppar är mycket underskattat.
Servering: Lufta en timme i karaff. Ung syrah har en tendens att gå in i smyg reduktion.
Vingårdar:Coteaux de Bassenon, Le Goutay, L’Arselie, Besset, Gerine, Bourrier, Montlis,Verenay, La Viallière, Baleyatsamtliga på Côte Rorie sluttningen som kan vara värd en bildgoogling för att komma i stämning.
Druva: 97% Syrah, 3% Viognier.
Vitikultur:  Eko utan något certifikat. Handskördat och skördeuttag på 40 hl/ha.
Vinifikation: 80 % avstjälkat och jäst av egen kraft i tank. Macererat i 18-24 dagar innan press och sedan 12 månader på 228l fat varav inga är nya.

Kundvagn