ANADIGNA & VIÑEDOS DO GABIAN
GALICIEN, SPANIEN
6 flaskor, 1269 KR
Galicien är en för mig mycket kär plats. Denna region präglad av dålig ekonomi har gått igenom århundraden av avfolkning. Säg Spaniens eget Småland. Karl-Oskar och Kristina hade definitivt snackat Gallego om Moberg varit Spanjor. Idag finns det många små roliga projekt i nordvästra Spanien. För att göra den moderna historien på några rader kan man säga att kooperativen öppnade upp marknaden och gjorde Albariño från kusten känd i världen. De gjorde att folk visste vad Albariño från Rias Baixas var för något. Då skulle det vara jättehög syra och några förlåtande gram socker, med en flörtig aromatisk profil åt tonårsrieslings-hållet. Det enkla vore att hata på denna stil som fortfarande görs och säljs i mängder i Svedala. Men i ärlighetens namn skulle nog inagen av dessa herrar hålla på om inte kooperativen öppnat marknaden och satt Galicien på kartan för vinkonsumenter.
Med det sagt fattar var själ att Galiciens extremt fragmenterade små plättar av bakgårdsodling inte lämpar sig särskilt bra för kooperativodling. Det finns en naturlig begränsning i att med ett helikopterperspektiv avgöra plockdatum för en dalgång. Så nu finns det en handfull begåvades själar som vinifierar små lotter hemma i garagen. De sköter om sina egna gårdar och väljer plockdatum på bättre grundvalar. Så det som har hänt är att Albariño har för dessa fått en helt ny potential. De flesta små projekt kan låta vinet hänga på ranka längre och på så sätt få fastare och fylligare viner men någon alkohol grad mer, men också med full fenolisk mognad. En aspekt som jag inte nämnde med helikopterperspektivet är att plockdatum blir tidigt för att det regnar på hösten och man vill slippa förlora skörden till röta. Med en mindre skala kan man också titta, övervaka och åtgärda om det börjar röta. Men nog om det. I vinmakningen är det många som låter vinerna se lite ek i och med att Albariño med lite fetare fruktmognad väldigt sällan saknar syra.
Carlos Reyes kontakt fick jag av en annan vinmakare. Manuel Moldes vars cuvéer numera når Svedala och bolaget en gång om året! (håll utkik efter Bodegas Fulcro Hurra!) Carlos delar historia med många andra i denna våg av mindre gallego projekt. Han är arkitekt till yrket och detta är ett projekt går ut på att ta hand och visa på potentialen i hans farmor vingårdar.
Ribeiro är en av de mer inre regionerna i Galicien. I dag är det 95 % vitvinsproduktion nere vid flod bankerna. Pepiños projekt är en nyplanterad, (10-åriga) terrasserad amfiteater till vingård Uppe i kammen som utgör dalen. Han har avskogat området och planterat Pied Franc. Han får mycket lite frukt i dagsläget för att det är fattig Granitgrus mark. Historiskt har Ribeiro varit tungt, i och med att många båtar som gick från Vigo för att hitta nytt land borta i Amerikat behövde vin. Då fick man köpa vin från Ribeiro. Då var det det mycket mera vinodling och man gjorde vitt, rött och framförallt sött vin som höll bra. (då snackar vi 14-15-16 hundratal. i mer modern tid läs tidigt 18-19-hundratal kom missväxt och utvandring. Mycket av Ribeiro beskogas idag med Acasia A.K.A. Mimosa (en invasiv art från Australien som kommit med sjöfarten ) det är sådana träd Pepiño har tagit bort och hittat terrasser som tyder på tidiga jordbruk. Första gången jag blindade på detta vin så var granit tydligt för mig. Jag drack då mycket
Beaujolais och gissade på Fleurie som är en bojo-cru. på ett sätt var jag helt ute och cyklade förstås men på ett sätt helt rätt i form av jordmån. Pepiño är en ungkarl som dagligdags livnär sig som apotekare. Han är något ostrukturerad i sin livsföring men när det gäller in och skinka är det total fokus. Hyllmeter med litteratur och oändligt med kunskap och inte heller brist på dogmatiska kategoriska uttalanden om hur framtiden för spanskt vin bör vara.Jag har köpt vin av honom sedan 2013 och två årgångar har helt uteblivit då han inte tyckt att kvaliteten dugit. Pepiño är indie, Pepiño är fri, Pepiño är dryg, men Pepiño är trots sin pytteskala en faktor i det nya Spanien.
Gustav Hyllienmark
XANLEDO 2017
Ribeiro, 1 flaska á 300 kr
En sann njutning och ett ledande stjärnskott i det nya Spanien, långt borta från 90-talets fat och mognads-vurm. Långt ifrån dillkötts-Rioja. Pepprig, så jordmåns-transparent att till och med jag fattar att det är granit i görningen. Gamay älskare se hit! Röd Jura älskare se hit! Loire-rött älskare se hit! här kommer det nya Spanien ännu i handkördad och fottrampad skala, men innan kultstatus och instagram inflation ¡VAMOS! – köpläge Spanien!
På nosen: Lila pepprighet, något mognadsbrun i kanten. Välkommen in i förståelsen för det tidiga mognadsfasens sniff. Där frukt går ut kommer lite brunhet, jordighetsäckel-goda aromer in. Om du tycker att brunt låter äckligt så kan vi väl säga kanel – muskot- kryddnejlika. dDt som är brunt är ledtråden till att fatta vart det är växt.
I munhålan: I kategorin peppriga lilafruktiga viner, en låg alkohol men med mycket intensitet. Granit är svårt att beskriva det gör typ samma sak i Gamay som i Syrah och här i två lokala druvsorter med konstiga namn (Caiño longo och Brancellao). Det ger en fräschör som gör att man vill dricka mer. Finishen är snarare ett hårt djupt tomrum man vill fylla med nästa klunk. (Jag känner samma sak med mineralvatten) en klargörande, ren välgörande och läskande finish.
Tillfälle: Drick med fördel tillsammans med pinotdrickare, bojofantaster, folk som lägger 600 kr+ på traditionell Syrah. Eller när nu vill fälla det avgörande argumentet varför sommarsemestern ska gå till en roadtrip genom Galicien.
Drickfönster: Om du inte har ett lagringsskåp bör du kunna hitta ett tillfälle i år.
Servering: Lägg på karaff. definitivt i det svalare spektrumet typ 12-14 grader. Definitivt i stora kupor i och med att behållningen sitter i nosen!Det är buteljerat med lite naturlig kolsyra – så om du hatar detta kan du skaka karaffen. Därtill så är det pyttelite sediment i flarran så var lite varlig. Youtuba hur man häller av utan att få med skiten i botten.
Vingård: Vingården ligger i Carballeda de Avia, mitt uppe i ingenstans. 2016 gav liten skörd så 50% vinet är köpt ekofrukt nere från flodbankerna. Allt är från granitjordar med skillnaden att det är mer kompostmaterial nere i vild bankerna. En mer vigör del som kommer från hans egen amfiteater har influenser av biodynamisk odling. Han cherry-pickar från R. Steiner det som känns relevant för kvalité.
Druvor: Caiño longo, Brancellao
Vitikultur: Handskördat.
Vinikfikation: På riktigt fottrampat och jäst av egen kraft i tank och foudre, sedan lagrat på 225 liter och 500 liter fat. 2016 köptes inget nytt fat så det är bara gamla fat.
FUDRE 2019
Rías Baixas, 2 flaskor á 205 kr
Det är ofta här agnarna skiljer sig från vetet. Att ge Albariño fat är en grannlaga uppgift. Jag har sedan dag ett hatat etiketterna för att jag tycker att de signalerar att fatregimen kommer vara okontrollerat och lite yxig. Lite som när man köper rökt lax i butik och den smakar bara korv – du vet. Så detta var faktiskt det avgörande vinet för mig. Välgjort!
På nosen: Visst finns fat men det finns framför allt frukt sälta och gulfrukt.
I munhålan: På det hela tagen en storebror med allt på plats, stabil kroppshydda som tål träkostymen som gör intrycket av resligt och det smakar definitivt dyrare än prislappen.
Tillfälle: För den som oftast bara klunkar vit Bourgogne kommer det finnas många uppvärmningstillfällen för att få ner snittpriset på buteljerna som går åt en kväll. Om man inte är lika fullt gången i Bourgogne fördärvet så har jag ofta använt dessa viner efter någon sprättig fördrink (Läs: extra brut skumpa av större hus) då alla egenskaper finns i detta vin för att landa efter att ha druckit extremt kall och halsbrännesurt bubbel.
Drickfönster: I år eller nästa.
Servering: Lägg på karaff. Väl kylt i lite större kupan. Det var en gång när jag jobbade på krogen så brukade jag under Skrejsäsongen ta hem slagen d.v.s den feta buken hem och lägga i långpanna på låg temp i ugnen med ett smörpaket på. Smörpocherad fiskbuk med bröd och citron till. Kanske borde man gå till Mellanders och fråga vad de har för kurs på slag.
Vingård: Vingåren ligger i Val do Salnés.
Druva: Albariño 100%
Vitikultur: Arbarello-högt tränade rakor. Handskördat.
Vinifikation: 8 månader på jästfällning i tank och därefter 3 månader på 1200l foudre. Ingen malolaktisk jäsning what’s so ever.
Caiño 2020 och 2021
Rías Baixas, 2 flaskor á 195 kr
Nu är vi ute i periferin. Caiño har sedan dag ett attraherat mig. i tank beter den sig lite som Cabernet franc, luktar kakao och paprika. Men när den kommer ut ur en mer habil producents källare kan det bjudas på pepprig och elegant rödfruktstjut. innan maten rött.
På nosen: Jag är så öm för dessa välpolerade peppriga viner. Det finn en mintighet, enbärsdrag visst är lite grönt (i vinskolan får man lära sig att grönt = dåligt mognade druvor, men det är bara en kvarleva från tiden innan klimat och odling ändrades) själv säger jag att grönt är skönt och svalt.
I munhålan: Håll i dig, det finns syra i paritet med ett vitt vin. Röd frukt, ett viss drag i tanninerna men långt under det normala. (Caiño kan bli ganska grinigt) man ska inte tala om alkohol i vin vad jag har förstått men här är ett smakrikt vin som ändå upplevs lätt, mycket av detta sitter i den låga alkoholen #lättdrucket.
Tillfälle: Din kompis är nykär i alla Stockholms naturvinsbarer, du uppskattar det med men har börjat känna agg mot att när det är najs smakar det frukostjuice och man vill klunka i sig det snabbt. Ekvationen klunka juice och 900 kr pavan börjar smaka olust. Du kan nu kontra med pepprig lingonsaft á 250. Vingåren ligger i Val do Salnés.
Drickfönster: I år eller nästa.
Servering: Lägg på karaff. Definitivt i det svalare spektrumet typ 12-14 grader. Kör stora kupa i och med att behållningen sitter i nosen! Vad gäller -21 så kräver den mer tid i karaff i och med att den fått mindre syre. Om du fått en butelj som luktar lite fis – misströsta ej. Utför sommelier HLR – d.v.s dubbeldekantering. Häll bara fram och tillbaka mellan några kärl så kommer den igång. Om det tar emot för att det känns fjompigt och småborgligt så har jag ett tips för att överkomma denna förträngning. Det ligger mycket jobb bakom en flaska bättre vin. Så att ta dig tid att verkligen optimera din njutning av vinet, det är välkommet av de som tidigare jobbat med denna flaska. Det är inte snobbigt, det är sympatiskt mot de som gjort vinet, för de vill att du ska njuta – annars kan de lika gärna lägga ner. Analogi föreligger vid saltning vid bordet, en man hedrar den som gjort maten genom att maxa sin njutning. Det må uppfattas som snobbigt klassförräderi att bry sig om hur man delar lagrad ost, men också det mest sympatiska i att hedra allt arbete och tid bakom din bit. Det sant brackiga är att äta mitten på bullen och kasta kanterna. Nog om det. Ta din tid att spola runt viner som luktar lite fis/lök/ägg. Det är inget fel.
Vingård: Vingården ligger i Val do Salnés.
Druva: Caiño 100%
Vitikultur: Handskördat.
Vinifikation: Inget fat men han har säker labbat en del med syre iom att det inte är reduktivt.
Traditional 2020
Rías Baixas, 1 flaskor á 169 kr
Enkel, fruktdriven stil som varken fått ek eller lång tid på jäst.
På nosen: Flörtig, ung, ren saltstänkt med en viss dragning år Grüner veltliner. Luktar som något man vill dricka fort.
I munhålan: Ren, gulfrukt och viss krämighet har kommit fram men sen kommer en klargörande och angenämt limegrön syra och rensar rent.
Tillfälle: Ett vin för de tillfällena du träffar de vänner du träffar för sällan och därför måste ha 14 samtal igång på samma gång. D.v.s pladdriga men angenäma tillställningar.
Drickfönster: Kör ba!
Servering: Denna går bra rakt ur flarran och om du vill ha utralinjär stil kan du kyla hårt. Om du är som jag så snarare i något högre temp, i och med att syran kommer räcka som fräschör.
Vingård: Vingåren ligger i Val do Salnés. Det vill säga där man vill ha sin Albariño ifrån.
Druva: Albariño 100%
Vitikultur: Arbarello-högt tränade rankor såna som i den där Gudfadernscenen. Handskördat.
Vinifikation: Pressat på helkluster och delar av vinet har gått igenom malolaktisk jäsning. Nerkylt i tanken för att fälla ut vinsten.