Personer: Koji Nakada och Jae Hwa Park
Firma: Maison Lou Dumont
Ort: Gevrey Chambertin
Appellation: 19 olika appellationer i Bourgogne.

1996 bytte Koji Nakada sommelieryrket i Tokyo mot oenologi i Beaune. Då var Bourgogne inte särskilt internationellt och Koji var tvungen att lära sig franska. Jae Hwa Park gav honom franskalektioner och senare även barn och någon att dela livet med. Han startade sin negociantverksamhet 2000 och i dagsläget äger han små lotter och gör vin på en hantverksmässig nivå i 16 appellationer. Hans hem tillika cave ligger i Gevrey-Chambertin. Han köper frukt från småbönder i trakterna, en del av buteljeringarna är av hundra procent AB-certifierad frukt. 2012 lyckades de få ihop pengar till att köpa lite egen mark. Det var 100+åriga stockar Bourgogne Aligoté, lite Gevrey Chambertin och Bourgogne Rouge. 2014 byggde man om källaren som ligger i Gevrey. Efter 25 år har Koji och Jae nu skapat något som de äger själva och kan föra vidare till sina barn, som är födda på platsen.

Kojis Bourgogne Blanc görs på AOC-klassad frukt från Meursault och Puligny-Montrachet med 50% nya fat. På den röda instegaren så fick hälften av frukten behålla stammarna på – något som inte märks nämnvärt i texturen men desto mer på komplexiteten i doften. Hans instegsbourgogner är de viner som väckt flest reaktioner och positiva hejarop över åren. Det är därför så kul att få lös några lådor att sälja hem till vanliga dödliga.

Vin är rätt ofta bara människor och ibland märker man det på fel sätt. Någon har kärat ner sig i en dröm och en karaktär, köpt på sig vin som bär mening och ett skimmer som inte riktigt kommer fram för att kunnandet i tillverkning inte riktigt funnits. I fallet Koji Nakada så blev jag mycket imponerad första gången jag träffade honom. Det var i Stockholm 2012 och mitt på ett trött mässgolv stod han och morrade sina viner. Det vita instegsvinet var löjligt koncentrerat och i en liga som brukar kosta pengar. Jag ville ge den försynta mannen en uppriktig komplimang och sa att vinet påminner om en bättre Village Meursault. Han tackade och sa att det var 50/50 Meursault och Puligny-frukt i flarran och jag tänkte att; okej, detta kostar nog skjortan. Men, det gjorde det inte. Jag bokade ett möte med honom och flög ner för att se vineriet någon vecka senare. Väl där fick jag en bild av hur seriöst projektet var. Jag var mycket stolt över kundlistan av stjärnkrogar i Sverige och när jag meddelade honom detta blev han mycket glad. Han bad mig göra en ny flik för Sverige i hans word-dokument för stjärnkrogar världen över och då insåg jag hans ställning globalt. Bara i Tokyo fanns otaliga stjärnkrogar som serverade hans vin. Ett visst kändisskap har dessutom infunnit sig i Japan sedan Koji blev en karaktär i vin-mangaserien Drops of god.

Han har lyckats bygga upp goda relationer till lokala odlare i Bourgogne och fungerar idag som en micro-negociant (det är ungefär som en mindre vinproducent) men med en liten del egen ägd frukt också. Know-how och kontakter har gått fort att etablera då hans fru och han själv hjälper namnkunniga producenter att hitta sina kunder i Asien. Första gången jag var där nere stod det en sjöpall med Emmanuel Rouget Echezeaux Grand Cru 2011, något som får vilken vinkännare som helst att darra lite på knäna. ”I help some friends find their market in Asia” svarade Koji Nakada, vinmakare Lou Dumont mycket försynt. Sedan dess har framförallt de röda vinerna utvecklats och kommit ikapp kvalitén på de vita. Därtill har Koji hjälpt mig med kontakter och fungerat som dörröppnare. Jag har hjälpt honom att hitta intresserade kunder i Sverige och vi kan lägga till många av Sveriges stjärnkrogar på kundlistan.

Jag har börjat se hans mycket begränsade domänviner på auktion, vilket delvis är roligt men ändå har en bitter eftersmak. Hans Bourgogne Rouge klubbades nyss för tusenlappen styck, vilket gör att säljaren antagligen tjänar mer än Koji själv. Roligt att se att trycket finns men vi vill helst se att man dricker vinerna och inte spekulerar i dem.

Gustav Hyllienmark