Personer: Joseph Landron
Firma: Domaines Landron
Ort: La Haie-Fouassière
Appellation: Muscadet Sevre-et-Maine Sur Lie AOC men snart också La Haie-Fouassière AOC
Storlek: 45 ha

Det var en gång en inköpare som tidigt i sin yrkesbana köpte mycket Chablis och Sancerre av enklaste slag och lade på hutlösa påslag för att han förstod att där fanns betalviljan i Huvudstadens finanskvarter. Sancerre och Chablis var synonymt med torrt vitt vin och egentligen kunde viner vara hur tekniskt könlösa och anemiska som helt. Som ett avkall från sagda strategi lovade jag mig sluta handla enklare Sancerre och Chablis. Själv drack ju inköparen Muscadet när han ville ha enkelt torrt skaldjursvin, för det kostar ju inget. Här har vi att göra med en av de bästa producenterna för Muscadet och två försök att visa vingårds specifikhet samt hans långlagrings-chef och vi ligger fortfarande runt 250kr. Om alla i alla led ska ha tillgång till ett värdigt liv så är det nog någonstans där vi hamnar för handskördat, obesprutat vin som är producerat i Frankrike. Idag är modet fortfarande att vitt vin ska vara torrt och linjärt. Ibland har jag ondgjort mig över hur mycket vit Bourgogne kan kosta. Riktigt sur blir jag när det är vit Bourgogne som är just så stramt hållna och linjära i stilen att de blir ytterst blygsamma och inte kan berätta var de kommer ifrån och hur de har haft det. Muscadet har ett ärligare tilltal. Stramt vitt vin med låg alkohol, som ett vinets vichyvatten med gurka. Transparent bordsvin med mycket bred gastronomisk träffyta.

Muscadet låter lite som Muscat och det får 99% av jordens befolkning att tänka sött vin. Därför är export ett problem för Muscadet. Historiskt har man istället skickat vinerna till Paris där de flesta enkla krogar har Muscadet som första vita vin med angivet ursprung.

När man snackar historia i denna del av Loire brukar man landa på att firmor kom igång igen efter kriget och mycket kom sedan att handla om att säkra skörden och att pengarna skulle in. De första nådde vägs ände med kemisk produktion på 70-talet andra kör på än idag. Jo Landron fick ta över och vända skutan på nittiotalet. Problemet med Muscadet är att det är platt och lämpar sig bra för skördemaskiner. Så det finns gott om industriellt vin som kör på med storys om Loiredalen och hur Sur Lie är en magisk metod att lagra vinet på jästfällning (det görs lite varstans). Men man kan man ju avskriva idén med att skiva ut regionen om man låter sitt vin smaka av köpt odlad jäst.

Jag har gjort en stor provning med på den tidens alla bra producenter av Muscadet. Det korkades upp viner bak till tidigt nittiotal. Mycket lärorikt och på en enda kväll fick jag veta vilka som hade samma ingång till vin som jag. Vi snackar viner som då såldes för 100-120 kr där regioner propagerar för tidig konsumtion. Men de flesta som gillar att tänka vin kan nog enas om att det i ett glas bättre Muscadet inte finns några argument för varför inte vinet skulle stå sig länge och bli bättre.

Min vinnare den kvällen var bioodlande-nestorn Guy Bossards Orthogneiss med femton år på nacken. Från en varm årgång men som inte hade skämts på en 1:er cru Chablis hylla.

Gustav Hyllienmark