Ladda ned produktblad här.

Rhone är folkkärt. Det första man lär sig älska. Det sista man släpper helt och hållet. I södra Rhone hittar vi Clos de Caveau – en domaine med många USP:ar

Rhône är starten för många, så även för mig. För lite drygt 10 år sedan träffade jag Henri Bungener och hans viner. Efter att ha sålt och druckit otaliga liter Grenache, Syrah och Mourvedre-blends fick jag en ny insikt hos Henri. Vi träffades i London och sedan blev det så att jag och en polare åkte ner och jobbade lite för domainen. Mycket av min kunskap av det som är hands on i vinifikation och vitikultur har jag Clos att tacka. 10 år senare står sig stilen, transparent osminkad frukt. Inplockad och vinifierad med stor hänsyn till syran och fräschören vilket skiljer sig från mycket annat vin i området. I Vacqueyras, Gigondas och Rasteau finnas det en seglivad kultur av att extrakt och alkohol ska vara måttstocken. Odlare som lämnat in frukt till kooperativ har historiskt sett fått bättre betalt för frukt med högre potentiell alkohol. Fruit sauvage är kvintessensen av domainen och ett guilty pleasure. Vin som jag inte behöver analysera eller kontemplera över (även om det luktar pepprigt och vackert). Det är kort och gott vin som jag vill ha i min kropp – fort. 

Clos de Caveau är en tidig eko-konvertit. Redan 1989 övergick man till ekologisk odling. Detta är ingen liten sak. Faktum är att man länge inte brytt sig så mycket om vad resten av bönderna i Vacqueyras håller på med. Man anses vara särlingar i och med att man har terrasserade odlingar uppe på höjden bakom La Muse berget.

Läget i bergen är unikt. Till väster finns det skog och berg, till norr och öster är odlingarna klassade som Gigondas och i söder är det långt ner till plätten där de flesta av andras Vacqueyras odlingar finns. Det övriga Vacqueyras är inte supernajs eftersom det består av mycket lerjordar och platt odling. Både fukt och värme stannar kvar vilket gör det marigare att få jämn kvalitet och mognad.

Denna Domaine ägdes under 60-70 talet av Steven Spurrier som fastnade för det unika läget. Han sålde på tidigt 70-tal så vi brukar skämta om att det var det som finansierade The Judgement of Paris.

Standard i regionen är Grenache-Syrah-Mourvedre blends. Clos har ingen Mourvedre. Mourvedre är en värmens riddare. Inget ont om en tradig Bandol med några år på nacken, men Clos de Caveau jobbar bara med Grenache och Syrah på grund av höjden och blåsten i deras lilla ravin.

En annan USP är syran! I vårt tidevarv är det den naturliga syran som är nyckeln i Södra Rhone. Många kooperativ-odlare plockar fortfarande baserat på alkoholhalt. Förr fick man betalt baserat på alkoholhalten. Idag är denna kultur en kvarleva från en tid innan klimatuppvärmningen och moderna odlingstekniker. Att plocka in fullmoget men med bibehållen syra är nyckeln till att inte få viner som faller ihop med tiden.

Folk som känner mig vet att jag gärna snackar socioekonomi, humankapital eller lokalkultur innan jag börjar snacka om jordmån. I Clos fall är det dock svårt att låta bli eftersom jordmånen är tydlig och man delar in cuvéerna efter den. Les Bateliers kommer från lera och Fruit Sauvage likaså men med en större andel kalk i leran. Carmin Brillant är från kalklera med flinta och maritim fossil.